Rent historiskt

Opa pitbonska

 
Nuw då hä vart blijda, så kåm i ihog en episod frå den tidn i var ban, å bådd nere Tväran I ha ett börtt skåola.
Då fekke et kost na då man skull råo sä. Men råolitt ha man. Vä våro i lag meste åll bojaånga. Om sommarn vare kurradjöim å om vintern ine snön. En dag våir vä ope Frisksbacken å åkt   neför han. Hä var en Frisk-Tage å Segers bana, Wästerlunda å Danelsonara åsa Gusta-kläppa.
I var äin bårte döm.
Vä ha ållt måjlit som kon tenkes gå åk opa. Brekken o bakoplåta, pappstjiven å masonitbijta å sjölw ha i en stor kassäre emaljärepott. Å hä djikk mötje bra å fort å vä ha hemst råolit.
Skwele å skratte, å åkt wärv opa wärv neför denna bakk.
Å no börd man å wal tåom, å hä förståod no Frisken, han var ju handlar som åll veta. Ja no vare precken över i, då han kom ut opa bråon, å ha en korvreng å en kniv å börd å stjära en stor bitj åt åss (Wår) allihåop. Slekke glöim man aldri. Då åll ha fått, vare en litn` bijt kvar, så han fråge om nain velld håwa. Ingen let, så döm våor na belåtn`, men då skwele i dell: ”Jeg”.
Å då fekk i sistsnärtn. Hä järn na i aldri glöim, så råolit vä ha å så gott hä var vä korven.
 
– Å SYLVIA BÅRTE KNÖUSN`

Förr i tijdn

Då i var litn då var e illt om slanta
då behövd int fålke sprint å banta.
Å ånga döm feck lärsä att int vara lat
döm skö bära veen, å disk koppa å fat.

Den dan skåola sluite, då sätt vä potaten,
då feck int föräldra barnbidrag frå staten
No feck vä lärås att arbejt vår da
å uta arbejte vä mådd säkert bra.

Ve åt mjölkbrötton å snåttren om kveln
öte vä samne så sjönt under felln
Å nattsärken va söme bårti poplin
Vä låg to å to inne sengen den tiin.

Om sommarn sku vä räfs å slå
no vare lang väj å gå
Vä skö bära räfsa å lijen å matn
å seda öte bäcken tjvette vä fatn.

Å klåcka hon vart både fiir å fem
ötte ve haa falat å vor oppa väg heim
Men int klåga vä, vä ha gåde råolit
om sommarn vare varmt å såolit.

Nö järe en an tie ve leva i
fålke vara et lik nöjd å fri.
Nö sko dem håva ållt som ader ha skaffe
döm håva nestan iett tiin stan å dreck kaffe.

Nö skå hä våra skoter å bila å båta
å uti radio jämnt sko hä låta,
Vä fire söndan i lung å ro
men nö arbejt folke
hå döm tappe sin tro.

Nö håll då onga å slut å säg tack.
nö klåga dem mest å säg ack.
Men döm håne så bra ve kleda å ållt
men mössa dom hå int fast he jär kallt.

Men döm kanske sakken den kärlek vä feck
då vä från skola komme å geck.
Ve hadd ham mamma vareviga da
nan nöckel om håchn ve int ha.

Författare?