Högarna på Selholmen
Mysteriet med högarna på Selholmen, som under många år har förundrat Älvsbyborna, har nu fått sitt svar, i varje fall nästan. Söndagen den 25 aug hade Norrbottens museum förlagt sin årliga arkeologidag i Älvsbyn, med information om arkeologi i bygden och då speciellt om sommarens undersökningar på Selholmen.
Under fm berättade Frida Palmbo, arkeolog på Norrbottens museum, om utgrävningarna i Manjärv, Lill-Korsträsk och efter vägsträckan Älvsbyn-Sikfors samt vid Selholmen. Klart är att de gamla bosättningarna och gravarna en gång hade ett kustnära läge vid den havsvik som en gång sträckte sig upp mot Vidsel. Mycket har dock hänt under de senaste 30 åren och Norrbottens fornhistoria har förlagts ytterligare bakåt i tiden – närmare bestämt ca 10.000 år från vår tid. Det innebär att inlandsisen släppte sitt grepp tidigare än vad man tidigare ansåg. Som jämförelse kan nämnas att graven i Manjärv dateras till ca 5.000 f Kr.
Vad gäller de två högarna på Selholmen, så har dessa sedan länge uppmärksammats av arkeologisk expertis. Redan Gustav Hallström, nestorn i norrländsk arkeologi, noterade dessa som möjliga gravhögar. Därefter har de dock avförts som naturliga formationer i landskapet. Vid digitalisering av fornminnesregistret 2017, uppstod dock åter intresse för dessa högar, kanske de enda storhögarna norr om Sundsvall. Något som endast ett arkeologiskt projekt kunde avgöra!
Därför har Norrbottens museum med stöd av bl a GeoVista AB företagit undersökningar av den södra och större högen med hjälp av markradar och geofysiska arbetsmetoder. Man kunde då bl a konstatera en stenkedja drygt 1 meter ned i marken runt högen samt en möjlig stenkappa i mitten av densamma. Borrning i högen gav dock inte önskat resultat, varför man till slut fick ta till en minigrävare och göra ett 5-6 m djupt schakt in i högen. Tyvärr gav denna grävning inget annat resultat än att jorden låg orörda lager, varför geologerna tvingades konstatera att detta med all sannolikhet var naturliga formationer. Stenringen i marken runt om högen sades vara vattnets verkningar som bortspolat jorden och den markanta terrassen runt högarna skulle vara ett resultat av en isälvs framfart. Något som åtminstone för en lekman verkar var lite långsökta förklaringar, men jordlagrens skiktning talar onekligen sitt tydliga språk.
När detta skrivs kvarstår emellertid hoppet att en gravsättning har skett på en mindre åsbildning och att man sedan tagit fyllnadsjord från åsens mitt och därmed ökat på de möjliga gravsättningarnas höjd. Så lär det ha gått till när kungahögarna i Uppsala färdigställdes. För att verkligen gå till botten med denna återstående fråga avser man gräva sig ned från toppen i mitten av högen för att se om något där står att finna. När du läser detta vet vi kanske det slutliga svaret på om det här är naturliga formationer eller om övre Norrlands storhövdingar ligger begravda i högarna!
Intresset var mycket stort bland allmänheten och på Polar Hotell hade mellan 150-200 personer samlats för att ta del av information under fm. Något färre till antal kom sedan till Selholmen, där forskarföreningen bjöd på godis och Älvsbygymnasterna serverade kaffe, för att på plats få veta vad man kommit fram till. För hela arrangemanget svarade Norrbottens museum i samarbete med GeoVista AB och Älvsbyns forskarförening.
Anders Sandström

PS
Resultat av den slutliga utgrävningen blev att man snabbt kunde se att högen närmast logen är helt naturlig även upptill.
I den andra stora högen hittade man däremot tecken på att folk har grävt där före Norrbottens museums arkeologer. Man har bland annat hittat två mindre gropar som Palmbo tolkar som plundringsgropar. Men man hittade även en större grop som är närmare två meter djup och nästan fyra meter i diameter som förbryllar.
Men båda ”gravhögarna” är alltså naturliga formationer!
Börje Isaksson